7 månader



Utan dina andetag

he

Fan jag skiter i beskrivningen. Naglarna är svarta iaf! Klockan är åtta och jag ska lägga in lite bilder i datorn sen ska jag göra sallad!


pyyysss.

fräknar

Solen har gjort sitt för idag, jag är fräkning och röd (jävla svennepigment)

Har precis tagit bort all gammal gelé ifrån mina naglar och jag ska nu göra en manikyr för att fräsha upp mina naglar lite.

Visar stegvis hur jag gör om en stund!

sol!



sitter här i solen och steker med godis och musik och vatten. Har varit en seg dag på förskolan men jag har börjat bli en favorit bland ungarna! Känns inte som om jag har sommarlov och det är skönt till en viss del, för på sommarloven brukar jag ha dåligt samvete för att jag inte gör något eller inte tar vara på solen på allvar, men nu bryr jag mig inte så mycket, det har ju precis börjat!


Nu ska jag fortsätta steka sen ska jag och mamma göra tonfisksallad med pasta, puuuusss.


Omnia vincit amor

Om man kunde ta kärlek, forma det och göra det till något otroligt vackert, så skulle man få Sebastian. Han är en sån fin människan, en sån människa som man bara träffar någon gång i livet, en sån människa som man ska ta vara på. Han är speciell, respektfull, omtänksam, jordnära och helt fantastisk. Han är en sån människa som jag vill dela allt med. Jag vill dela mina dåliga stunder med honom, jag vill dela mina bra stunder med honom, jag vill dela mitt liv med honom. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig såhär älskad, aldrig någonsin. Han är den första människan som har behandlat mig såhär, såhär omtänksamt, respektfullt och älskande. När jag ser på hans fina, blåa ögon så är det svårt att tänka överhuvudtaget, för han får mig att känna mig som om jag är i en annan värld. En värld där ingenting förutom han existerar. När hans andetag känns mot min nacke och hans armar är runt mig och våra ben är inflätade i varandra, då känner jag mig som tryggast. Just då känner jag mig som starkast, då känner jag att jag skulle kunna klara allt, precis allt. Utan honom vid min sida så är jag feg och liten, men när jag har honom så vågar jag. Jag vågar göra svåra grejer, och jag klarar det också! Jag har aldrig älskat en människa på detta sättet, jag har aldrig någonsin känt såhär. Det är inte så konstigt att det är han jag har fått dom här känslorna för, för vem skulle inte få såna känslor för en människa som man passar så bra med, som man kan skratta med, som man kan gråta med, som man kan dela minnen med, som är en vän samtidigt som han är en pojkvän? Redan den 30 oktober så visste jag att han var speciell, redan första mötet så kände jag något. Hur fjantigt det än låter så var det så, jag har aldrig haft ett sånt möte med en person innan. Stjärnorna, det glasklara vattnet och bryggan är vårat minne för livet, jag kommer aldrig glömma bort det, det var det finaste jag varit med om. När jag ändrade relationstatus på facebook så var jag så jävla stolt så det är sjukt, jag var så stolt över att just jag hade fått världens finaste pojk och jag ville att alla skulle få reda på det. Varje gång jag kryper upp i hans famn, blundar och bara andas hans lukt så känner jag mig riktigt jävla lycklig, då känner jag att jag verkligen lever och andas. Varje gång jag ser honom le så skrattar jag av glädje inombords, för det han känner, känner jag tio gånger starkare. Det här är äkta kärlek som fortsätter att växa. Han är min andra halva och min enda kärlek. Jag älskar honom djupt och det finns ingenting som kan få den kärleken till honom förstörd. Vi skapar minnen och vi skapar glädje, nu och för alltid.

Sebastian Sandahl <3

goo lååååt!



Så jävla go låt!

musikvideon är kanske inte så go haha!

just nu!



börjar halv åtta imorgon på förskolan på mariebo, har absolut ingen aning om hur jag ska kunna sova efter de sockerkickar jag kommer få av detta men vi får hoppas att det går bra!


och juste, det är ju sommarlov nu?

Student

Gick först upp vid fyra i natt för att fixa Jennies hår, gick och la mig igen vid sex och gick upp igen vid tio tiden. Nu sitter jag här helt färdigfixad och väntar på att Jonny ska hämta mig så vi kan åka till Sebbes skola och kolla på när han springer ut! Jag bjuder på lite bilder ifrån todays look och från igår.



Bowlade med Bytingen i onsdags. Som ni ser så vann jag med 315 poäng. YEAH



Skolavslutning igår...



Såhär ser jag ut idag!

Nej nu måste jag ta något att äta, är så jävla hungrig!

god morgon

Sitter här hemma och ska snart till skolan för att städa mitt skåp och göra en mattegrej, sedan ska jag färga mitt hår och sen ska jag åka till min baby! Träffade han igår kväll. Fick muta han och hans kompis Daniel med toast och mcdonalds, men mysigt blev det!

Vet inte riktigt om jag ska ta den bussen som planerat... Då är jag framme typ tio över 9 och Natalie börjar kvart i tio för hon ska bowla så vem vet när hon är klar egentligen. Vill inte sitta och vänta hur länge som helst!

Och vi börjar tydligen elva egentligen och det hade jag inte fått någon information om? Skit samma, åker ändå till skolan snart bara för att liksom!

Puss

veckan

Det hjälper inte om man klagar, det hjälper inte om man gråter. Det enda som hjälper är ett rejält jävla tag, en stark hjärna och ett mål. Vad har man att förlora?

Köpa studentpresent till babe imorgon, skolavslutning på torsdag och student på fredag. Hoppas på att veckan blir rolig och ett bra avslut på ettan! Går ju trots allt i en kanon klass så det blir nog inte svårt :)
På lördag ska jag upp tidigt och åka till Stana för hon vill bli sminkad. Ställer upp för mina vänner! Sen får man väl ta hand om en Sebastian som antagligen kommer vara så sjukt bakfull att han inte vet in eller ut. Så ska iaf jag må dagen efter min student.

Nu ska jag pilla med facebook och bädda om sängen sen blir det nana.

puss

god morgon

Känner mig som ett riktigt slödder (är det ens ett ord?) Sitter med ett urtvättat linne som jag köpte för något årsen för att jag trodde det passade, ingen aning om vad jag tänkte med för det hänger som en jävla klänning. Tog på mig en halsduk för mysighetens skull, har ingen bh på mig och håret har jag inte ens brytt mig om så sovtoffsen står åt alla håll... Sov nästan aldrig med toffsan innan för att jag gillade att ha håret för öronen, men nu när jag har träffat Sebastian så sover jag alltid med toffs när jag är med honom så att han inte ska få håret i ansiktet, och nu har det blivit som en vanesak.

Det är också sjukt jobbigt att skriva med dehär naglarna, jag vet inte om jag ska skriva med naglarna eller fingrarna, det knapprar mycket iaf...

Nej nu ska jag gå till köket med nya strumpor på mig och käka nudlar och morötter.


RSS 2.0